I artikeln redovisas två novemberdomar från Högsta förvaltningsdomstolen. I mål nr 494-19 bekräftar domstolen tidigare praxis att aktieutdelning kan bli beskattad som löneinkomst under vissa förutsättningar. I mål nr 3573-18 belyser domstolen dels kravet på Skatteverkets kommunikation med den skattskyldige, dels frågan om när Skatteverket har visat att någon har varit verksam i så betydande omfattning att aktierna ska anses kvalificerade. Utöver de här redovisade domarna har domstolen också avgjort en fråga om avdragsrätt för pensionskostnader i ett företag med verksamhet enbart i Storbritannien.
Utdelning beskattas som lön
Högsta förvaltningsdomstolens dom den 11 november 2019, mål nr 494-19, ändrat förhandsbesked
I RÅ 2000 ref. 56 slog Regeringsrätten fast att det kan bli aktuellt att beskatta utdelning som lön om aktier av samma slag ger olika utdelning beroende på vem som är aktieägare och där det finns en koppling mellan lönsamheten i aktieägarens verksamhetsgren och utdelningen på dennes aktier.
I det nu aktuella målet förvaltar X AB fonder i fyra olika verksamhetsgrenar, A - D. Inom varje verksamhetsgren finns ett team om minst två personer. AB X ska bl.a. kunna ge ut preferensaktier i serier A – D riktade mot var och en av verksamhetsgrenarna. Teammedlemmarna kommer att få förvärva aktier till marknadspris med ett antal som svarar mot deras anställningstid. Antalet aktier per teammedlem kan därför komma att variera. Aktierna förenas med förfoganderättsinskränkningar, som bl.a. innebär att de anställda inte får förfoga över dem under de första sju åren utan bolagets godkännande. De anställda kommer att erhålla marknadsmässig lön. Ägarna till preferensaktierna kommer att vara berättigade till minst 60 % av bolagets samlade resultat till den del det belöper på respektive verksamhetsgren. Utdelningarna på preferensaktierna kommer därför att kunna variera beroende på vilken serie som innehas men inom varje serie kommer rätten till utdelning av vara lika stor. Slutligen noteras att utomstående ägarintressen medför att aktierna inte skulle vara kvalificerade.
AA ingår i teamet i verksamhetsgren A. Han ville bl.a. få besked om huruvida utdelningen skulle komma att beskattas som lön eller som tjänsteinkomst. Skatterättsnämnden hade funnit att utdelningen inte utgjorde ersättning för en arbetsprestation och att den därför skulle beskattas i kapital.
HFD slog inledningsvis fast att det kommer att finnas en koppling mellan lönsamheten i aktieägarens verksamhetsgren och dennes arbetsprestation. Domstolen noterade vidare att preferensaktierna inom varje serie har lika rätt till utdelning till skillnad från vad som gällde i RÅ 2000 ref. 56, där aktier av samma slag gav olika utdelningar. I det aktuella fallet kommer antalet aktier pga. olikheter i anställningstid att variera. Det kan i praktiken medföra en betydande grad av differentiering av utdelningen mellan ägare av aktier av samma slag. Domstolen påpekade också att inget hindrar att endast en teammedlem i en verksamhetsgren pga. skillnader i anställningstid tilldelas aktier och att denne därigenom ensam blir berättigad till den utdelning som belöper på verksamhetsgrenen. Mot den här bakgrunden ansåg domstolen att situationen är jämförbar med den som bedömdes i RÅ 2000 ref. 56 och slog fast att utdelning ska beskattas i tjänst.
Kvalificerade aktier och Skatteverkets kommunikationsskyldig
Högsta förvaltningsrättens dom den 14 november 2019, mål nr 3573-18
I målet prövas dels huruvida Skatteverket hade uppfyllt kravet på kommunikation med den skattskyldige, dels huruvida Skatteverket hade visat att aktierna i AB V var kvalificerade.
Bakgrund
Tillsammans med en annan person ägde AA aktier i AB V. Hon var bolagets styrelseordförande och firmatecknare i AB V. AA hade en heltidsanställning i landstinget men fick använda 20 % av sin arbetstid för styrelseuppdraget. Landstingen fakturerade AB V för 20 % av lönen.
Skatteverket och underinstanserna ansåg att hennes aktier var kvalificerade eftersom bolaget saknade verkställande direktör och att styrelseuppdraget därför torde ha varit mer omfattande än normalt. Underinstanserna ansåg vidare att landstingens fakturering talade för en relativt omfattande arbetsinsats.
AA yrkade att Skatteverkets beslut skulle undanröjas med motiveringen att beslutet hade tillkommit utan att Skatteverket hade kommunicerat uppgifter som den andre aktieägaren hade lämnat till verket och som låg till grund för Skatteverkets beslut. I sakfrågan yrkade hon att domstolen skulle förklara att hennes aktier inte var kvalificerade eftersom bolaget hade haft en verksamhetschef, att hon endast utfört sedvanligt styrelsearbete samt att landstingens fakturering inte var relaterad till den tid hon använde för styrelseuppdraget.
Skatteverkets kommunikationsskyldighet
Skatteverket får inte avgöra ett ärende till nackdel för den skattskyldige utan att denne har fått möjlighet att yttra sig. Det gäller dock inte om det är uppenbart att kommunikationen är obehövlig. Det är också särskilt stadgat att den skattskyldige har rätt att bli underrättad om uppgifter som lämnats av någon annan och fått möjlighet att bemöta de uppgifterna. Om Skatteverket har brustit i sin kommunikationsskyldighet har beslutet inte tillkommit i laga ordning och det ska därför undanröjas.
Domstolen konstaterade att informationen om vissa av de omständigheter som hade utgjort underlag för Skatteverkets beslut hade lämnats av den andre delägaren utan att de hade kommunicerats med AA men konstaterade också att de omständigheterna hade verket också fått kännedom om genom skriftväxling med AA. De uppgifter som verket hade fått från den andre aktieägaren hade inte haft någon självständig betydelse i jämförelse med det material som hade kommunicerats med AA och som hon hade fått bemöta. Eftersom uppgifterna från den andre aktieägaren inte hade legat till grund för verkets ställningstagande ansåg domstolen att verket inte hade brustit i kommunikationsskyldigheten.
Kvalificerade andelar?
Med hänsyn till de förklaringar som lämnats av AA är det enligt domstolen oklart om hon hade varit verksam i så pass betydande omfattning i bolaget att aktierna ska anses vara kvalificerade. Domstolen ansåg därmed att Skatteverket inte hade gjort sannolikt att aktierna ska anses vara kvalificerade.